SVEPANDE. Claire, som havets ljus framstår som ett klassiskt exempel på en roman där författaren har velat fånga en plats och ett samhälle på bokens sidor, men hemfallit åt svepande rörelser som resulterat i en ganska platt och skissartad berättelse, skriver Anna Remmets.
NYUTGÅVA. Med anledning av att Tua Forsström valts in i Svenska Akademien har Opulens nu en artikelserie som tar tempen på den finlandssvenska litteraturen anno 2019. Idag skriver Ivo Holmqvist om nyutgivningen av Zacharias Topelius. De tidigare delarna hittas här.
KARGT. Diktsamlingen Bruksbilder är fylld av karghet och svart humor. Den blir till en storartad hyllning till livet och till skrivandet. Robert Jonssons bästa dikter är de kortfattade och koncentrerade, anser Thomas Almqvist.
SYMBIOS. Hilary Hahns schvungfulla spel och tekniska överdådighet inbegriper hela hennes personlighet. Det känns som om hon ingått en symbios både med sitt instrument och med musiken hon framför, skriver Björn Gustavsson.
ÖSTERBOTTEN. Utifrån sin egen släkthistoria skriver Michael Nyhaga om Finland, Sverige och livet i Österbotten. “Strikt talat vet jag bara hur det är att vara rikssvenne. Därför kan jag se finländare tydligare. Men inte förstå hur det är att vara uppvuxen i Finland.”
POESI. Översättaren och poeten Jonas Rasmussen arbetar för tillfället med en ny diktsamling. Här presenteras 16 mycket korta dikter ur det pågående projektet som har arbetstiteln Latent.
NOVELLER. Ingun Christensen skriver en rak och enkel prosa, hon har en utsökt komposition i sina noveller, som väl gestaltar människor i vardagen och deras envetna strävan mot klarhet och ljus, bort från det diffusa och mörka, skriver Bo Bjelvehammar.
KLIMATAKTIVISM. “När Halla dyker ner med ansiktet i djupgröna lavar är det inte svårt att förstå hennes orubbliga kärlek till naturen och hatet mot dem som vill förstöra den.” Karolina Bergström har sett isländska filmen Woman at war som har svensk premiär imorgon idag.
