SLUTTANDE PLAN. Moderaterna vill stärka den svenska grundlagen och öka skyddet för demokratin. Isobel Hadley-Kamptz är rädd att redan kan vara för sent.
SOLIDARITET. Möten handlar inte om identifikation så mycket som om att hitta de likheter i olikheterna – eller olikheterna i likheter – som gör det möjligt att spränga sorgen åt samma håll; mot system, normer och gränser som har ihjäl oss, skriver Anna Jörgensdotter.
RÄDSLA. Nazister accepterar inte de vanliga spelreglerna kring rättigheter och skyldigheter. Ingen inbjudan till öppna samtal räddar därför liv, revben eller det goda i samhället, skriver Samira Ariadad.
IDENTITETSFÖRVIRRING. Man kan vara oförblommerat elitistisk kulturkonservativ eller stroppigt socialliberal, men luftar man en kritisk hållning till invandring är man vips en folkets och folklighetens företrädare som ”vet hur det är” och ”säger sanningen” – alternativt en rasismens banerförare och mörkerman, skriver Mattias Svensson.
NATIONALKÄNSLOR. Nu när nationaldagen är över är det kanske lättare att ställa frågan: Kan symboler för Sverige få en att känna stolthet eller skam? Kopplar man i så fall den stoltheten eller skammen till sig själv?
HUSHÅLLNING. Extremkapitalismens syn på ägande är att vi får göra vad vi vill med det som vi har köpt. Vi vill passa in, bygga upp, lämna avtryck. Men i vår iver att markera vår existens tystar vi de röster som skulle kunna höras in i framtiden, skriver Anna Jörgensdotter.
BEREDSKAP. “Så står vi där med en broschyr och korta shorts, samtidigt som torka och översvämningar kommer att tvinga fler människor på flykt än vad de västländer som byggt sin välfärd på exploatering av migranternas hemländer vill ta emot.” Samira Ariadad om den krisbroschyr vi fick och den vi inte fick.
BEREDSKAP. Sol ute, sol inne, men allt kan vända med grymt krig och usel pension. Ett snabbt anfall eller ett långt förfall, kort eller lång pina. Eric Cardélus om hur framtidstro vändes i framtidsoro.