INRIKESPOLITIK. ”Finns numera alls någon opposition i vårt land? Visst gör det. Den viktigaste är nog den som förekommer inom partiorganisationerna och hierarkierna, inte nödvändigtvis på sociala medier,” anser Anders Björnsson.
SAMTIDEN. Vart tog maktkritiken vägen? Och var finns vår tids Vilhelm Moberg? Det undrar Anders Björnsson som efterlyser en ny samtidsvokabulär.
JÄMLIKHET. I veckans krönika reflekterar Lars Thulin över hur genusdebatten har utvecklats efter metoo. Allt blir inte sämre, konstaterar han.
SÄRBEHANDLING. “Det är väl mysigt att verka internationell, berest och måhända även att försöka vara mer än man egentligen är.” Lars Thulin undrar om det verkligen är tillåtet att diskriminera svensktalande i Stockholm.
VALRÖRELSEN. Jimmie Åkessons uttalande om att riva moskéer och beröva återstående på religiösa symboler är ofattbart. Dels i sin innebörd, dels för att det är meningslöst, han vet att det inte kommer hända. Så varför han säger han det. Och varför just nu?
QUEER. ”Rent dramaturgiskt handlar det om att Snurre Sprätt integrerar sig själv in i sina antagonisters heterosexistiska fantasier och begär.” Det skriver Filip Hallbäck som menar att det så kallade kulturkriget visar på behovet av folkbildning om hur queer representation sett ut genom den västerländska historien.
JIMMIE ÅKESSON. ”Under alla omständigheter är det åter bingo för Jimmie Åkesson. Ju högre han lyckas bygga en mur mellan uppfattningen av ett vi och dom, desto mer krattas manegen för honom själv som statsminister efter nästa val.” Det skriver Martin Hägg om regeringens uppmärksammade direktiv till en utredning om medborgarskap.
PINSAMHETER. ”Historien skapar nutid och framtid. Även om politiska partier med pinsamheter i bagaget önskar att det omvända borde gälla,” skriver Lars Thulin.
JÄMSTÄLLDHET. Var finns debatten om kvinnans ansvar för sitt ofödda barn, för barnets far och för barnets eventuella syskon i ett jämställt Sverige 2023, frågar sig Lars Thulin.
