MAKTKRITIK. I onsdags meddelade Bok- och biblioteksmässans ledning att Nya Tider nu portas. En seger för oss som krävt detta men samtidigt får vi erkänna det uppenbara – att de som vunnit mest på den här debatten är just den högerextrema tidningen.
KLASSAMHÄLLE. I förra veckan uttalade sig två professorer vid Princeton University om den ökande dödligheten hos den vita amerikanska arbetarklassen. Skillnaderna mellan dom och andra grupper pekar på allvarliga problem i samhället menar de.
GEMENSKAP. Sverige är världens modernaste land, eller hur? Vi har välstånd, frihet från familj och traditioner, sekularism, hög mobiltäthet, stora innovativa företag, rent och snyggt. Befolkningen tillhör de lyckligaste på jorden. Gott så.
MELLANMÄNSKLIGT. “Genom berättelsen om Parisavtalet agerar fler människor i kosmopolitisk anda och genom ekonomiska aktiviteter uppstår berättelser om problem rörande utsläpp och säkerhet. Den mänskliga globaliseringen har med tiden inneburit nya behov av berättelser och institutioner”, skriver Vladan Lausevic.
STADSPLANERING. Arkitektur och byggnader engagerar och på senare år har fula och fyrkantiga byggnader mött alltmer kritik. Andra länder har inte sällan lyckats hitta variation och alternativ medan byggandet i Sverige tycks synnerligen monotont.
”Det är en slående illustration av vår oförmåga att stå emot auktoriteter.” Gustaf Johansson skriver om Milgrams experiment och #Metoo-skandalen som skakar Svenska Akademien.
#METOO “Slavoj Zizek menar att kvinnor utnyttjas sexuellt knappast är någon nyhet, däremot är det nytt att kvinnor nu exponerar skuggsidan av det officella talet om jämställdhet och ömsesidig respekt.
“De säljs till svenska män i huset några gatunummer från ditt. De hålls fångna nära dina barns förskola. De vandrar som spöken i en slags parallell verklighet, totalt skyddslösa, oftast ignorerade även av kvinnorörelsen.” Lisa Bjurwald om varför #metoo-rörelsen börjat skava.
KÅSERI. “Svenskarna är slutna, tystlåtna, reserverade, svarar både danskar som australiensare om man frågar dem. De är sannerligen inte uppdaterade.” Vladimir Oravsky finner likheter mellan det Tjeckoslovakien han växte upp med och det Sverige han idag lever i.
