Gabrielle Björnstrand: ”Plötsligt tänkte jag på döden…”
DÖDEN. Gabrielle Björnstrand har skrivit ner sina tankar kring existensen och döden. Hon lägger även fram sina tankar om själens vara eller icke-vara.
När en åldrad förälder inte kan klara sig själv
ÄLDREOMSORG. ”Alla verkar ha varit där jag är nu,” skriver Torbjörn Axel och berättar om hur det är när en åldrad förälder inte längre kan klara sig på egen hand.
Det trasiga proletariatet
ESSÄ. “Vi reser oss upp från tv-soffan, missar både slutet på ‘Real Housewives‘ och samhörigheten vi hunnit få till de andra patienterna. Men sådan är vår lott, varken proletariatet eller trasproletariatet har ju något fädernesland”, skriver Carolina Olsson.
Kattliv
ESSÄ. “Deras tassavtryck finns kvar på hela vårt varande. Vi rör oss långsamt i rummet, aktar oss för att gasta, lämnar sovrumsdörren på glänt och stänger alltid toalocket.” Gunnlaugur Magnússon skriver om ett liv med, och utan, katt.
Gunnar Lundin: ”Sju dagar”
REFLEKTIONER. Gunnar Lundin har tidigare med utgångspunkt i veckans dagar gjort aforistiska reflektioner över livet och litteraturen. Den texten kan läsas här. Nu har han återvänt till temat ”Sju dagar”.
Reflektioner ur en nattbok
KLASS. Gabriel Sjöblom-Fodor har skrivit en självbiografisk text om hur det är att göra en klassresa nedåt och hanteringen av olika identiteter.
Vi måste kroka arm i en bred front
Om jag inte visste bättre hade jag kunnat tro att vi alla är fullständigt galna. Men där är vi inte än. Samtidens prövningar må framstå som oövervinnerliga men är blott temporära svackor i den mänskliga färden mot framtiden.
En värld är varje människa: AI, memer och tarmbakterier
ESSÄ. Med utgångspunkt i en dikt av Gunnar Ekelöf, om hur människan är sammansatt av olika mindre enheter, reflekterar Johan Frostegård över vad mer som kan vara en del av oss. Till exempel AI och memer.
Vårt omättliga behov av tröst
TRÖST. ”Jag tycker det är storslaget att orden hjälper oss att förstå vad själen och hjärtat brottas med. Det kan aldrig sorteras i fint och fult skrivande eller läsande,” skriver Cecilia Persson i en text om vårt behov av tröst.