HOMO NARRANS. “Gemensamt för oss alla är att vi lever av berättelser, att berättelsen är vår innersta natur och näring. Speciellt nu i denna disiga och dystra novembermånad”, skriver Erik Cardelús.
REFLEKTIONER. I en djupt personligt hållen text reflekterar Lasse Ekstrand över sömnen och döden, det slutgiltiga insomnandet. “Kanske en förklaring till mina livslånga sömnproblem: fruktan att tappa kontrollen, bli medvetslös, ge mig hän. Jag stretar emot att somna in”, skriver han.
ESSÄ. “Sigurdson ställer det kontrollerade skrattet mot det okontrollerade skratt som rör människan på ett existentiellt djup.” Helena Fehrmans essä tar avstamp i Ola Sigurdsons nyligen utkomna avhandling Gudomliga komedier – Humor, subjektivitet och transcendens vilken vi tidigare recenserat i Opulens.
ESSÄ. “Detta sätt att se aktualiserar vår tids brist på transparens och kastar ett löjets skimmer över våra högst ostrukturerade partiledardebatter.” Carsten Palmer Schale menar att många av idéhistoriens stora tankar borde få påverka samtidsdebatten i högre grad än vad de gör.
SOCIALA MEDIER. I veckans marginalanteckning funderar Robert Myhreld över attityderna i sociala medier och varför vissa anser att man blivit kränkt om man reagerar på sexism, rasism, funkofobi och annat vidrigt.
NOSTALGI. “Någon har bytt ut alla människorna också, jag känner inte igen en enda.” Christian Wåhlander vandrar på gatorna i sin hemstad och förundras.
BILDNINGSIDEAL. Vi måste ta itu med vår svårighet i västerlandet att tåla paradox och mångtydighet. Men för att klara av mångtydighet krävs humor, menar Carsten Palmer Schale och argumenterar mot en humanism som tar sig själv på för stort allvar.