Veckans Gussy: Vikten av ord
Opulens har publicerat 4862 artiklar.
MINNESVÄRD. “Lekanders version av Gösta Berlings saga har mycket som erinrar om Stillers expressionistiska stumfilmsteknik. Dit hör inte bara musiken, de skarpa kontrasterna och skräckeffekterna, utan också de renodlade karaktärerna och den starkt förenklade handlingen”, skriver Torsten Rönnerstrand.
Vi kan lätt tro att livesändningen av Nobelfesten fått fler tittare i år. Skälet är Svenska Akademidramat, som blivit både tragedi och fars, och därmed lyckats skapa mer stoff till journalisterna och göra bättre reklam än Mikael Persbrandts memoarer.
Nu finns Opulens förlags översättning av Begreppet konstkritik i den tyska romantiken ute i bokhandeln. Läs mer om den här och inhandla den här.
ÖVERKONSUMTION “Julhandeln lär slå rekord igen. De 15 000 forskarna uppmanar nu såväl privatpersoner som institutioner, media och forskare att snabbt trappa upp sina insatser för att vända den här utvecklingen. Mänsklighetens existens står på spel”, skriver Anika Agebjörn.
ECCE HOMO. “Syster Rita varnar mig, vi går inte upp på terrassen på fredagar, när muslimerna kommer och ber. Israeliska soldater bevakar området och alla har vapen beredda, vi vill inte provocera någon, det är redan ett så känsligt område.”
MUSIKAL. “Den danska regissören Elisa Kragerup använder frikostigt hela stadsteaterns väldiga scen. Förutom skådespelarna är scenen i stort sett hela tiden befolkad av dansare och musiker, det är lekfullt och överväldigande, såväl välsjunget som välspelat överlag”, skriver Lena S. Karlsson om My Fair Lady.
MAKTFÖRDELNING. #Metoo startades av Tarana Burk för drygt tio år sen. Hashtaggen fick nytt liv i filmvärlden efter Harvey Weinstein-affären. I och med skandalerna inom Svenska Akademien och Kulturhuschefen Benny Fredrikssons avgång har den återigen visat hur skeva maktförhållanden är inom kulturvärlden.
INIFRÅN. “Jens Lapidus kan slänga sig i väggen. Nu kommer den riktiga Snabba Cash och den är självupplevd. Spelet är spelet är minst lika spännande, skildrar verkliga brott utan att sensationalisera och innehåller därtill en rejäl klassanalys av kriminaliteten”, skriver Kajsa Ekis Ekman.