Opulens har publicerat 4806 artiklar.
KRYPHÅL. Det är därför inte så konstigt att konstnärer ger sig på de stora sociala nätverken. Det är ju som kampen mellan David och Goliat. Att hitta kryphål och lura avancerade system är något som alltid har lockat kreativa personer, skriver Mathias Jansson.
ÖVERGREPPSRISK. “Försöken att få Assange utlämnad och dömd i USA har liknats vid processerna mot Alfred Dreyfus och Daniel Ellsberg. I båda fallen gjordes försök att svärta ner deras personligheter på samma sätt som nu sker.” Lars Borghem skriver om förhören av Julian Assange som nu börjar med anledning av en eventuell utlämning till USA.
GENUSPERSPEKTIV. Jag vill i beaktande av det sagda nämna att i tider av genustänkande är det märkligt att just relationen mellan arkitektur och kropp, makt och sexualitet i vårt land sällan varit så tydlig men samtidigt så obemärkt av sin samtid. Byggandet av Karlatornet kommer givetvis också följas av fler skyskrapor byggda av andra byggfirmor…
TEATER. Under alla förhållanden är Sokrates död en underhållande och välspelad föreställning. Erik Åkerlinds tolkning av Sokrates egenheter är både rolig och kongenial, skriver Torsten Rönnerstrand.
LIFE. “Like hundreds of visitors, I look out over the mighty ruin city of Machu Picchu in Peru. Below is the winding river Urubamba or Willcamayu, which in Quechua means “the sun’s river”. I sigh with amazement, as do hundreds of hundreds of tourists every day, at the sight of these high mountains and the…
NOVELL. Tid är en novell om Nakenråttan, en sjuk och bitter gamling som tar ut sin frustration över åldrandet på sina tålamodsprövade döttrar. Men under den sardoniska tonen finns en ömsinthet från båda håll – för när tiden rinner ut har vi trots allt bara varandra.
LIVSSTILISM. “Hur mycket utrymme lämnar egentligen den globala kapitalismen och konsumismen för ett stoiskt leverne idag? Är inte jakten på ett bättre jag själva drivmedlet i systemet, att vi ska jaga, kämpa och konsumera?” Erik Cardélus spanar in en ny trend.
LIVSHÅLLNING. En som en gång dryftade att politik är allt var Thomas Mann. Han dryftade det dock med en djup ironi, som ett sätt att peka ut den politiska praktikens ständiga försök att, och ofta på ett moralisk godtyckligt sätt, bli allomfattande. Typ som någon som krasst konstaterar kapitalets alienerande kraft genom att säga att…
