Myra Åhbeck Öhrman är frilansande skribent, föreläsare och debattör med inriktning på en spretig blandning av internetkultur, jämställdhetsfrågor och antifascism. Senast verksam som kampanjansvarig och granskare i den antirasistiska organisationen ”Inte rasist, men…”. Har bott största delen av sitt liv i den norrländska glesbygden, men inte ens det kunde riktigt ta stockholmaren ur henne.
GENUS. Vi är alla infekterade av toxiska könsroller. Vi hanterar, lider av dem och tvingar dem på andra. Varje dag. Det är därför vi behöver hjälpas åt, för förändring, menar Myra Åhbeck Öhrman.
ANALYS. Det ligger prestige i att på sociala medier visa upp hur mycket oönskat raggande man utsätts för. Att ikläda sig offerrollen kan ge många lätta likes. Myra Åhbeck Öhrman efterlyser lite grundläggande analys och sund källkritik.
PORR. Frågan jag skulle vilja ställa är varför vi, när det passar vår agenda, är så benägna att se uppenbart störda människor som sanningsvittnen, skriver Myra Åhbäck Öhrman apropå debatten om pornografi och våldsbrott.
SKRÄMSELPROPAGANDA. Vi bör låta bli att oansvarigt sprida det falska narrativet att rättsväsendet systematiskt missgynnar kvinnor. Det är ren skrämselpropaganda, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
ORIMLIGT. Det är rimligt att tycka att vårt rättssamhälle misslyckats med hanteringen av sexualbrottslingar. Vad som inte är rimligt, oavsett om du driver ett feministiskt Instagramkonto eller ett högerpopulistiskt Facebookkonto, är att använda din plattforms makt för att straffa individer istället för systemet du säger dig vilja förändra, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
SUBKULTUR. Med utgångspunkt i Netflix-dokumentären Behind the curve reflekterar Myra Åhbeck Öhrman över vad som lockar med subkulturer som försvarar galna teorier.
SUNKIG KVINNOSYN. Jag tror inte att det vore någon överdrift att hävda att det florerar mer sunkig kvinnosyn inom SD än i de andra riksdagspartierna, skriver Myra Åhbeck Öhrman apropå den senaste skandalen som drabbat partiet.
FÖRSTÅELSE. Vad jag saknar är en uttalad förståelse för att det är just det där trista och tidsödande arbetet som är viktigt för en fungerande demokrati. Att saker tar tid är en garant för att beslut inte fattas på lösa boliner och i affekt, skriver Myra Åhbeck Öhrman.