Michael Larsson har publicerat 13 artiklar.
FRÅGOR. Det väcker förstås en del etiska och moraliska frågor när man digitaliserar avlidna skådespelare och artister. Finns det någon copyright på människor? Blir en människa allmän egendom 70 år efter sin död precis som deras konstverk, och kan då vem som helst använda dem i reklamfilmer och i andra sammanhang för egen vinning? undrar…
USA. The Hill är en publikation som rapporterar inifrån det politiska spelet i den amerikanska kongressen och Vita huset. Den läses av både demokrater och republikaner i Washington.
BÖCKER. Varje onsdag under sommaren tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
ROMAN. Den svenska motsvarigheten till Édouard Louis lyser med sin frånvaro, konstaterar Michael Larsson, som har läst den svenska översättningen av den franske författarens roman Vem dödade min far.
NY VÄRLD. En annan värld håller på att ta form och oavsett om karaktärerna är medvetna om det eller ej dras de mot den som en magnet, skriver Michael Larsson om Jonas Eikas Efter solen som nu nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris. Boken har ännu inte givits ut på svenska.
KLUVENHET. “Vad är det egentligen jag kräver av dikten och diktaren? Varför denna impuls att knorra åt det jag uppfattar som ooriginellt när det likväl griper tag i mig, om än bara för en stund?” skriver Michael Larsson efter läsningen av Kalle Hedström Gustafssons debutdiktsamling.
NÄRVARO. I den självbiografiska romanen Åren på Zoo, av författaren Durs Grünbein figurerar Dresden som en stukad stad där de historiska såren aldrig riktigt fick chans att läka. Michael Larsson har läst den och golvas av Grünbeins oerhörda närvaro och språkliga räckvidd.
DIAGNOS. När boken närmar sig sitt slut känner vår litteraturkritiker Michael Larsson att Johanna Frid ställer en genuint angelägen diagnos över samtiden, och han konstaterar att det inte är ofta en roman lyckas med det konststycket.
UNIK RÖST. Med Mamma är galen och pappa är full bevisar Fredrik Sjöberg återigen att han som essäist spelar i en helt egen liga, enligt vår recensent Michael Larsson.
