Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.
MUSIK. Efter julfirandet insåg jag att Nyårskonserten från Wien faktiskt är det mest andliga vi har kvar i offentliga sammanhang. I alla fall om man med detta menar något slags stram fokuserad närvaro.
VISITATIONSZONER. Det mest svenskt medelklassigt slätstrukna trevliga i min kulturbok är bussresor runt i småländska Glasriket. En dag läser jag i kapp en bibba smått gulnade dagstidningar på kvarterets bokcafé och är väl den sista personen i Sverige att få veta att glasbruk används som täckmantel för knarkhandel.
INTERNET. Webben fyller 35 i år. På 90-talet började så allt fler koppla upp sig på www med modem i hemmen och satt vid stora men långsamma äggskalsvita eller grå datorer.
FOLKHEMMET. Jesper Nordström går på spaning efter den folkhemstid som flytt. Här genom att fördjupa sig i kokböcker från 1900-talet. Det handlar om husmanskost, rationell matlagning och utländska influenser. Men också om hur forna tiders vardagsmat blivit dagens lyxmat.
STRAFFBESKATTA. Donald Trump säger sig vilja införa importtullar på 10 procent när det gäller varor som importeras till USA. Med tanke på hur lite som Trumps MAGA-väljare bryr sig om omvärldens väl och ve föreslår jag att vi i sann Joseph McCarthy-anda inför åsiktsregistrering när det gäller amerikanska turister.
MUSK. Sverigedemokraten Tobias Andersson kritiserar protesterna mot Elon Musk och hans inställning till kollektivavtal. Det är signifikativt. Mångmiljardären Musk är ju en favorit för alla snorjärsar som själva inte blivit rika entreprenörer.
KVALITET. Stjärnorna på slottet, alltså! Ännu ett exempel på den mjukare mer smygande spenatshots-fascismen. ”Starka kvinnor”, ”magiska levnadsöden” och ”nu orkar inte tittaren med samma kameravinkel längre”…
KAFFE PÅ SPRÅNG. Första gången takeaway coffee i brun pappmugg serverades var vid Brooklynbrons öppnande. Manhattan hade slutat vara en rökig industristad och gått mot ett slags administrativt centrum, kontorister och bokhållare utgjorde ett slags nytt manschettproletariat i samma anda som Nikolaj Gogols Akakij Akakijevitj.
ROMAN. ”Vad som gör Delblanc till en så stor författare är att han lyckas med det som inte går att sätta fingret på eller reducera till formel. Fastän ”Stenfågel” är en tragisk roman genomsyras den av ett slags mustig lyster och värme,” skriver Jesper Nordström.