Crister Enander har publicerat 82 artiklar.
ONDA TIDER. Själen behöver näring. Särskilt i onda tider måste själen vårdas väl och med omtanke och omsorg, skriver Crister Enander i en samtidsbetraktelse som trotsar de mörka tiderna och lyfter fram hoppet om en bättre morgondag.
ANSVAR. “Petrus är bokstavligen rädd och djupt orolig för att familjen kan riskera att frysa ihjäl om kölden blir hård detta år. Fram till dess känner han sig tvingad att försöka skydda och värna, föda sin lilla familj.” Crister Enander skriver om mannen från Transsylvanien som sover utomhus i ett prång vid Lunds domkyrka.
OVÄNTAT MÖTE. I dag berättar Crister Enander om ett oväntat möte med en hemlös man, Kent, en av alla som blivit över i ett Sverige där välfärden monterats ner.
LYRIK. Den skyddslösa självkritiken i Jag kan inte skriva om nånting som inte är sant lyfter Henrik Janssons lyrik till en högre och mer distinkt nivå, skriver Crister Enander.
FATTIGDOM. Den tränger in i porerna, förändrar hela livet. Det handlar inte enbart om svält, evig jakt efter mat för dagen. Livet deformeras i grunden, på alla möjliga, vidriga sätt, av fattigdomens grymhet. Crister Enander skriver om mannen från Transsylvanien som sover utomhus i ett prång vid Lunds domkyrka.
UTSATTHET. Petrus fryser. Varje natt. Han sover inte många timmar. Hård och kall sten är hans huvudkudde och madrass, skriver Crister Enander som lärt känna mannen från Transsylvanien som sover utanför Lunds domkyrka.
SÄGA IFRÅN. Fattigdom är ingen skam. Det är fråga om ett politiskt misslyckande. I diskussionen om, och protesterna mot, liksom de absurda hyllningarna av de inskränkta och bigotta lokalpolitiker som den senaste tiden förbjudit tiggeri glömdes denna självklara sanning alltid bort, skriver Crister Enander.
HEMLÖSHET. Sjutton procent av Sveriges pensionärer lever idag i fattigdom. De senaste två åren har sjuksängen varit min fixerade plats. Hade jag inte haft skrivande till yrke och inkomst vore jag kanske förvisad till ett liv på gatan, menar Crister Enander.
DIREKTHET. Det finns hos Tove Ditlevsen en vardaglig direkthet i tilltalet och sättet att beskriva relationer till andra människor och upplevelser som starkt påminner om Sonja Åkessons dikter och Bodil Malmstens loggböcker. Att de tagit intryck av Tove Ditlevsen råder det knappast något tvivel om, skriver Crister Enander.
