Björn Gustavsson är verksam som frilansande litteratur-, teater- och musikkritiker, och som kulturskribent och krönikör. Han har gett ut 11 böcker, bl.a. en novellsamling och tre diktsamlingar. Växelvis bosatt i Dalarna och Stockholm.
MUSIKMINNEN. Viss musik sätter sig djupt – och kan ibland framkallas med oväntad kraft. Häromdagen kom en urgammal visa för mig – och även en del av texten: ”Det växte en blomma så fager och skön…”
KONSERTLOKALKER. Under senare år har konserter i ovanliga miljöer blivit allt vanligare. Vinterfest i Mora, där Martin Fröst länge var konstnärlig ledare, arrangerade exempelvis konserter i stans järnhandel.
KLASSISKT. Genom åren har jag sett de mest fantastiska uppsättningar på Berlins tre stora operahus, men det var först häromåret som jag upptäckte att det även finns en rad små operakompanier i den tyska huvudstaden.
KONSERT. Huvudintrycket på Fasching denna kväll: intensiv rytmik, snabba taktbyten och en enastående täthet i spelet; musiker som med starkt driv och sprudlande energi nästintill hypnotiserar publiken – slutligen i riktning mot något slags kollektiv extas.
EXPLOATERING. I konsthallen Färgfabriken, nära Liljeholmen i södra Stockholm, hölls nu under våren en utställning med spännande samtidskonst från hela Norden. Färgfabriken (där Beckers fram till 70-talet tillverkade målarfärg) har på senare år blivit ett eldorado för konstnärlig verksamhet av olika slag.
Avskalning, nerskalning, reduktion. Så kan utvecklingslinjen inom Lars Noréns senare decenniers dramatik beskrivas. Från 1990-talet tror jag att exempelvis Jon Fosses stiliserade dramatik haft en viss påverkan på Norén.