Annelie Bränstrom-Öhman har publicerat 11 artiklar.
KVINNOR. “Precis som Selma hade Elin Wägner kappfickorna fulla av feministiskt smuggelgods när hon intog sin stol. Somligt blev kvar, instoppat i lönnfack och insytt i stolstoppning och klänningsfållar”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
UPPMANING. “Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: vi vill inte höra fler sagor, skottsalvor, böner, bortförklaringar. Vi vill att någon ska säga som det är: ”Det är inte en galen seriemördare som förläst sig på Bibeln. Det är bara en helt vanlig fähund som hatar kvinnor.” Annelie Bränström-Öhman om det strukturella våldet mot kvinnor.
IDEAL. “Jag tänker att de är som krigsveteraner, ärrade och traumatiserade återvändare från vår kulturs mest okända och långdragna krig. Kriget mot kvinnor – och kvinnors kroppar”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
NORRLAND. “Det är om sommaren som inlandet gör ont. Ljuset, detta ljus, som sipprar in, spiller över och ut över allt. Över blommande dikesrenar och välmående villagator likväl som över kalhyggen, ödehus och knäfallna lador”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
POESI. “Det är ett samtal som fortsätter, både bakåt och framåt i poesihistorien, som är ett äventyr att följa alla årstider. Men det gör sig allra bäst i junis ljus, det som räcker och fortsätter”, skriver Annelie Bränström-Öhman.
FEMINISM. “Den är förtvivlat rolig – med betoning på båda orden”, skriver Annelie Bränström-Öhman om Sara Ahmeds Att leva feministiskt.
Vi åker norröver, inåt landet, över påsken. Tranorna har landat och lyfter gracilt sina fötter på de ännu tjälslagna åkrarna. Enligt den samiska kalendern är det vår, Gidá, renkalvningstid – men ännu är vårsommaren, gidágiesse, ett par månader borta.
I senaste numret av branschtidningen Svensk Bokhandel läser jag om en ny typ av litterära event. Ja, jag tror att ett ”event” är den rätta benämningen, för i det här reportaget är stilen management-svenska. Tryfferad av anglicismer som en bättre fruktkaka till jul.
LITTERATURFESTIVAL. “Det är som en poetisk slow motion-effekt, där skapandets egen elastiska tidsrymd för ett ögonblick nästan blir möjlig att töja mellan fingrarna.” Annelie Bränström-Öhman har besökt Littfest i helgen.
