Anna Sanvaresa har publicerat 40 artiklar.
PSYKISK OHÄLSA.”Jag tänker att den skam vi bär, i förhållande till vårt mående, är symptom på en omgivning som överger oss när våra kroppar skriker efter förståelse, omsorg, förändring”, skriver Anna Sanvaresa.
FRIHETSDRÖMMEN. “Nu när 1 maj närmar sig, och vi inte har möjlighet att samlas, demonstrera, kan vi leka med tanken att vi är communarder i Paris mellan 18 mars och 28 maj?”, skriver Anna Sanvaresa apropå att det i vår är 150-årsjubileum för Pariskommunen.
KVINNODAGEN. “Eftersom jag halvt växte upp hos henne blev jag tidigt medveten om hur begränsat hon levde, i en bruksort, i ett patriarkat, och hur djupt orättvist det var”, skriver Anna Sanvaresa om sin farmor.
PSYKISK OHÄLSA. “Låt byråkratiska regelverk och stelbenta rekommendationer, felmedicinering, skuldbeläggande och synen på lidande som destruktioner, felkonstruktioner, bli ett omänskligt minne blott”, skriver Anna Sanvaresa.
OMÄNSKLIGHET. “Jag chattar med en på förvaret, de måste ut skriver han. Hans vän finns med bland de som ska deporteras, kanske han också.” På tisdag, den 15 december, planeras en massdeportation från Sverige till Afghanistan men amnesti är det enda rimliga skriver Anna Sanvaresa.
KÄRLEK. “Erotiken är en kraft som kan ge oss energi att sträva mot förändringar.” Anna Sanvaresa om ensamhet och kärlek under pandemin och om rättvisa och frihet som det mest njutningsfulla.
INHUMANT. “De tillfälliga uppehållstillstånden ska permanentas. Människor ska därmed aldrig kunna landa, känna sig trygga och välkomna. Den integration som politiker så vackert pratar om omöjliggörs”, skriver Anna Sanvaresa om den nya migrationslagen.
OMÄNSKLIGHET. “Varje kropp en historia, inte menad att förstås utifrån regelverk eller beslut. Det djupt mänskliga ansvaret att lyssna på minnen och erfarenheter, som genom tid och rum, genom förtryck och panik, knyts ihop”, skriver Anna Sanvaresa.
KAMP. Halva Gävle gick samman för att hjälpa de hungerstrejkande afghanska ungdomarna utanför Migrationverket 2013. Vi var förbannade på asylpolitiken då också, på privatiseringar, på den insmygande fascismen, allt vi såg hängde ihop med ett reducerat människovärde. Idag pratar vi knappt ens om vad det innebär att vi är människor, skriver Anna Sanvaresa.
