Andreas Engström har publicerat 61 artiklar.
ALTERNATIV. “Berlin har och har haft sina alternativscener. Det intressanta är hur dessa – pop eller konst – kan sugas upp och bli till i det närmaste institutioner men samtidigt behålla sin alternativa prägel och attraktionskraft”, skriver Andreas Engström.
NOSTALGI. ”Men de kritiska och samhällsanalytiska ansatserna övergår snart i det som man kan förvänta sig när svensk punk ska skildras: det konstanta Upprättandet. Det finns flera generationer av kulturjournalister som ser som sin främsta uppgift att ‘brinna’ för punken”, skriver Andreas Engström.
VÄRLDSKULTUR. “Möjligen var det här som vi på allvar kunde möta en framtida världskultur, där de medverkande med djupa insikter och kompetenser i sina respektive konstformer skapat ett verk som skulle kunna passa in i en mängd sammanhang”, skriver Andreas Engström.
UTTRYCK. “Den musikaliska effektanvändningen och även repertoaren är i mångt och mycket densamma. Den modernistiska musiken har under snart ett halvsekel fungerat som populärkulturens emotionella triggerpoints”, skriver Andreas Engström.
DIY. ”Men framför allt bryter den mot de estetiska konventionerna samtidigt som dessa ombyggda vardagsprylar innebär ett sätt att om, än i konsertform, estetisera vardagen och därigenom ta kontroll och erbjuda ett alternativ till en genomkommersialiserad tillvaro”, skriver Andreas Engström.
APPLÅDER. “Donaueschinger Musiktage är en av de viktigaste festivalerna för ny konstmusik och ett fäste för klassisk publikkultur – det som inte gillas buas ut,” skriver Andreas Engström.
KONSEKVENT. “Under finissaget som gick under namnet ’Fuck Gentrification’ realiserade Acquaviva en version av Isous femte symfoni. Det punkiga utropet återklingar i den gör-det-självattityd som är såväl Isidore Isous som La Plaque Tournante”, skriver Andreas Engström.
LJUDKONST. ”Med några av den internationella ljudkonstens tunga namn har man med klang arbetat med platsers atmosfär, identitet, historia och förhållandet mellan att höra och se”, skriver Andreas Engström.
MENING. “Men saker faller också på plats. En kväll beger jag mig till en för Documenta åter i bruk tagen utomhusbiograf för att se Douglas Gordons film I Had Nowhere to Go om experimentfilmaren Jonas Mekas”, skriver Andreas Engström.
