NEDLADDINGSBART. “Sättet att lansera och tillgängliggöra dem stämmer dock väl överens med Dockhaveris uttalade credo av ifrågasättande av det etablerade sättet att ge ut böcker som enligt dem är exkluderande och marknadstillvänt”, skriver Anna Remmets om nedladdningsbara e-noveller.
Vattnets alla fingrar
(e-noveller, dockhaveri.se)
Dockhaveri förlag
Dockhaveri förlag som startades 2012 beskriver sig som ett förlag med en feministisk analys och en önskan att arbeta med samskrivande och andra litterära strategier som på olika sätt dekonstruerar den manligt kodade genimyten. De har bland annat gett ut en ”anti-logi” (istället för antologi) med skönlitterära texter, varav några var skrivna av flera författare, några genombrutna av bildkollage, de flesta fragmentariska och prosalyriska. När jag ger mig i kast med de nya, enbart digitalt publicerade, novellerna väntar jag mig mer av samma bara för att finna att de överlag är betydligt mer konventionella till både form och innehåll än ”anti-logins” alster.
Sättet att lansera och tillgängliggöra dem stämmer dock väl överens med Dockhaveris uttalade credo av ifrågasättande av det etablerade sättet att ge ut böcker som enligt dem är exkluderande och marknadstillvänt. Novellerna, Fyra, Sirener, Dessa stövlar – en felaktig översättning, Flocken, Sara och blommorna och Sängen med de höga gavlarna är tillgängliga för alla att ladda ner gratis, och på hemsidan finns en ”trailer” som ska spegla och samverka med stämning och tema, något som än så länge är ett ganska ovanligt grepp.
Det övergripande temat, ”Vattnets alla fingrar”, känns dock lite långsökt även om i både antologier och tidskrifter givetvis både kan och bör förhålla sig fritt för att det ska bli riktigt intressant och tankeväckande. Den röda tråden, om en nu ska leta efter en sådan, är snarare att merparten av novellerna i olika grad präglas av en känsla av förestående uppbrott eller till och med undergång.
I Mia Axelssons Flocken har ett par åkt ut till landet för att tänka över om de ska göra slut eller inte. Väl där blir de känslomässigt investerade i gårdens inavlade, ynkliga katter. Såväl den könsakt som lett till inaveln, som kattens kulturella konnotationer för tankarna till kropp och sex och därmed till den döende men i högsta grad närvarande erotiken mellan de två huvudpersonerna. Novellen går som tur är inte samma väg som många skildringar av landsbygden som tillflyktsort. Här erbjuder den ingen lösning eller stora insikter. Huvudpersonerna förblir nästan lika vilsna som de blinda katterna men fortsätter liksom dessa att leva sitt liv.
En liknande undergångsstämning präglar Sara och blommorna av Rebecka Bülow, om en kvinnas tillvaro i en slags självvald exil i Bukarest. Även här väntar en dock förgäves om en väntar på kris eller upplösning, som när Saras hyresvärd kommer på besök och den erotiska stämningen mellan dem stegras för att sedan rinna ut i sanden när hon snedtänder på en joint och tillbringar natten på toaletten. I Anna Lindbergs Sirener däremot får den på en gång aggressiva och kärleksfulla relationen mellan två greklandssemestrande vänner en explosiv upplösning i ett våldsamt slagsmål.
Men den resa mot upplösning som anas i fler av berättelserna kommer ändå närmast fullbordan i Tove Gerges Dessa stövlar – en felöversättning. Den handlar om två människor som tycks leva i en destruktiv, hedonistisk och isolerad relation. För dem tycks tillvaron redan ha krackelerat även om berättelsens kärna är jagpersonens lekfulla omskrivningar för sin egen och sin partners misär. Också i Sängen med de höga gavlarna av Ida Mirow har krisen skett och vi får följa jaget i den efterföljande depressionen. Tyvärr saknas här den nerv som fler av de mer dunkla och stämningsfulla novellerna har. Men överlag är kvaliteten hos dessa berättelser hög, även om ingen av dem direkt ger någon hisnande läsupplevelse.
Författarna skriver alla på en ganska stram, välavvägd prosa utan att stilmässigt särskilja sig särskilt drastiskt från varandra. Den ljusaste novellen är Majk Michaelsdotters Fyra, som leker med föreställningen om förpubertala flickors svårigheter att umgås i grupp utan svartsjuka och knivhugg i ryggen. Långt ifrån att göra sig lustig eller distansera sig från ämnet frammanar Michaelsdotter skickligt och hjärtslitande känslan när en ny lekkamrat gör intrång i relationen med en älskad vän och plötsligt ska delta i de många små traditioner och ritualer som hört just denna vänskap till. Men Fyra går också bortom slentrianmässigt den heteronormativa tolkningen av ”flickors nära vänskap” och låter istället huvudpersonerna upptäcka den erotiska attraktionen. Det är en av de starkaste novellerna och den enda där mörkret övergår i ljus istället för tvärtom, där
knutarna löses upp istället för att dras åt.
anna.remmets@opulens.se
