TRE BÖCKER. Bengt Martin, Johannes Anyuru och Philip Teir.
Sodomsäpplet av Bengt Martin
Norstedts (pocketutgåva 2017)
Med nyskrivet förord av Johan Hilton
Det är 1968 och boken om den unge homosexuelle Joakim kommer ut. Världen sjuder av uppror mot den etablerade ordningen och nya röster om att ett annat liv är möjligt hörs överallt. Men det är fortfarande en tid när homosexualitet klassas som en sjukdom och kampen för att få älska vem du vill förs inte.
I Sverige hade ingen tidigare skildrat homosexuell kärlek som Bengt Martin gör: modigt, naket och självutlämnande. En fördomsfull kritikerkår recenserar men han fortsätter skriva och tar konsekvenserna av att förpassas till litteraturens utmarker. Berättelsen om Joakim blir en trilogi – Sodomsäpplet, Nejlikmusslan och Finnas till. De två senare också utkommit i nyutgåvor i år.
I Sodomsäpplet är det 1940-tal och vi möter Joakim som lever med sin mamma i Stockholm. Deras liv är sammansvetsat men komplicerat. Han är ständigt medveten om hennes vaksamma blickar, hennes misstänksamhet och oro. Joakim är ju en alldeles för gråtmild pojke som gillar sådant flickor gillar: laga mat, trä pärlor på ett snöre, låna mammas smink i smyg. För att hantera moderns rädsla för det outtalade trasslar han in sig i lögner.
Ekonomin är knaper och modern hyr därför ut ett rum till amatörfotografen Verner. Han är snäll. Joakim får sitta nära och titta på bilderna han tagit och känner värmen från hans kropp. Men Verner märker och det gör ont i Joakims bräckliga tonårshjärta.
Den ständiga pengabristen gör vardagen grå. Han får skämmas när skolan bekostar den nya rocken och glasögonen. Skolan är en pina och värst är gymnastiken. Att bli bortvald, skolkamraternas hån, att komma sist. Han får tvångstankar, konstiga tics. Räddningen blir biblioteket men det är inte böckerna som drar utan möjligheten att få vara ensam med sina tankar.
Efter påtryckningar från sin mor tar Joakim ett sommarjobb på en tidning där han mest får sortera post. Där möter han den tio år äldre Nick som blir hans älskare. Men Nick är rädd för repressalier från arbetsgivaren och den handlöst förälskade Joakim faller djupt när Nick gör slut.
Sodomsäpplet är en berättelse om att vara ung och identitetssökande med allt vad det innebär. Jag tar Joakim till mitt hjärta och ser likheter med Holden i J.D. Salingers generationsroman Räddaren i nöden. De sextonåriga pojkarna törstar efter bekräftelse men till skillnad från Holden, som har både klass och sexualitet på sin sida, tvingas Joakim hantera ett tredubbelt utanförskap: fattigdomen, ungdomen och avvikelsen från normen. Joakim klarar det inte, han ger upp. Men någonstans finns en räddare i nöden.
Så här upphör världen av Philip Teir
Natur & Kultur (2017)
En familj från Helsingfors tillbringar hela sommaren i släktstugan vid havet i Österbotten. En till synes lyckad kärnfamilj men – det finns naturligtvis sprickor i fasaden.
Semesteridyllen rubbas ytterligare när föräldrarna Julia och Erik blir inbjudna på midsommarfest till Julias barndomsvän Marika, hennes man Chris och deras sällskap. Det visar sig att de ingår i Aniara-rörelsen – inspirerade av Harry Martinsons dystopiska diktverk – där Chris på karismatiska ledares vis propagerar för att leva primitivt i sanning med naturen. Allt är redan försent, menar han, mänskligheten har genom år av miljöförstöring berett vägen för sin egen undergång.
Julia anar dock ganska snart att Chris civilisationskritiska ideér är av av den hemsnickrade, sektartade sorten och verkar mest handla om fri kärlek och droger. Och när Marika senare öppnar sig för Julia genom att berätta att allt inte står rätt till rasar trossatserna samman.
Vi får bekanta oss med några fler, bland annat Eriks strulige bror Anders som finner sin själsfrände i den skygga grannkvinnan Kati, och Julias dominerande mor. Men trots att Teir tecknar sina karaktärer med skicklig hand blir jag aldrig riktigt engagerad i deras liv. Oavsett det uppskruvade händelseförloppet blir det ganska andefattigt. Miljöaktivisterna görs till schabloner, Julias och Eriks äktenskapliga kris är inte så farlig, lite krackel men inga ras. Det ordnar sig för de flesta, deras trygga medelklassliv hålls intakta.
Bokens stora behållning är dock Teirs förmåga att sätta sig in i barnens tankar och känslor. Den 10-årige Antons känsliga sinne och funderingar kring vuxenlivets obegripligheter och Alice osäkra men upproriska tonårsjag är vackert skildrade. Liksom den försiktiga förälskelsen mellan Alice och den jämnårige Leo. Det är barnen som gör att jag inte släpper min tro på mänskligheten, klimatkatastrofer till trots.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Norstedts (2017)
Anyurus roman rör sig mellan vår tid och en skrämmande framtid. Den inleds med ett terrordåd mot en bokhandel i Göteborg där en satirtecknare, känd för sina karikatyrer av muslimer och judar, ska berätta om sitt konstnärskap. Lokalen är fullsatt. De tre unga terroristerna tar alla som gisslan och panik utbryter. Satirtecknaren blir misshandlad och en pistol avfyras mot fönstret där poliser står uppradade.
En av de tre är flickan som kallas Nour. Hennes uppgift är att filma aktionen med en mobiltelefon. På sig har hon en bombväst som kommer att sprängas när hon trycker in en kod med mobilen. Men det händer inte.
Efter terrordådet sätts flickan på rättspsykiatrisk klinik där berättarjaget – en författare och svensk muslim – besöker henne. Flickan säger att hon kommer från framtiden och genom att inte ha sprängt sig själv och butiken i vår verklighet tror hon sig ha hejdat tiden. Hon har läst författarens böcker och vill att han skriver en bok om henne. Och så ger hon honom en bunt med papper där hon skrivit ner sina minnen från framtiden.
Flickan minns inte att hon egentligen heter Annika och är från Belgien. Uppgifter bekräftar att hon tidigare radikaliserats och gått med i Daesh, men att hon därefter fängslades och blev utsatt för neurologiska experiment som gör henne till en främling för sig själv. När hon slutligen hamnar i Göteborg träffar hon Amin och får namnet Nour efter hans döda syster. Tillsammans med Hamad, som varit i Syrien, börjar de planera terrordådet mot bokhandeln.
I Nours framtid visas hennes film från attentatet i undervisningen och på offentliga platser som avskräckande exempel på sverigefientlig verksamhet. Medborgare tvingas skriva på ett “Sverigekontrakt” som ständigt måste uppdateras. De som vägrar blir “sverigefiender” och hamnar i Kaningården – en före detta förort i Göteborg, nu ett läger med taggtrådsstängsel. Och här undervisas de förvisade i svenska lagar och regler: “Lektionerna i Hus K handlade om kolonialismens positiva effekter i tredje världen, om varför det var rätt med dödsstraff i en demokrati som Sverige men inte i diktaturer, om att man måste sköta sin intimhygien.”
Det är en otäck fasciststat som målas upp och det är knappt att man står ut. För när Anyuru skriver om framtiden beskriver han ju också vår samtids rädslor och hat. Jag tror mig aldrig läst fiktion som ger en så skarp och aktuell rapport om dagsläget. Samtidigt är det en poetisk text – hans vackra språk skapar alternativ till realitetens råhet. Och det är den skönheten som räddar läsaren från att helt tappa hoppet om vår egen tid.
carolina.thelin@opulens.se
Alla artiklar av Carolina Thelin
